Jag är en riktig badkruka. Jag kom precis på att jag inte har badat i havet alls denna sommar. Inte ett enda bad och det lär ju inte bli något heller då sommaren snart är förbi.

Var det bättre väder förr? Jag minns ju varma sommardagar då jag susade på cykel genom skogen till havet. Eller när vi bodde så nära att jag bara klädde mig i morgonrock och gick dit. Morgondopp och kvällsdopp hörde till vanligheten. Eller när mamma och pappa fick kalla upp mig och min syster eftersom läpparna var blå och vi skakade. Inget vi kände i jakten på att lyckas dyka perfekt i vågorna. Eller kan det varit så att jag inte var en sådan badkruka då?

Jag hoppas på bättre sommarvärme till nästa år!

Jag älskar havet så det har blivit en del kvällar där. Härliga kvällar där man kan följa solen tills den går ner och höra mer vågliga människor ta sig ett dopp. Vid min favoritstrand har de satt upp flera stora träfåtöljer där man lätt får plats tre stycken på varje. Där finns även kiosk, utegym, restauranger, hamn och lekplats. Där har det blivit ett antal kvällar med matsäck eller bara en glass.

Det är något med ljudet av vatten som slår mot strandkanten och att få följa solen tills den går ner som tilltalar mig. Jag kan sitta och titta och lyssna hur länge som helst.

Jag hoppas på fler kvällar vid favoritstranden!

Några gånger varje år brukar vi cykla ner till hamnen för att fiska krabbor.

Utrustade med krabbspö hink och bete ger vi oss iväg. Vad det ska vara för bete finns det olika tips kring. Vi har provat allt möjligt. Räkor, skinka och korv brukar hamna i tvättklämman som sedan med hjälp av en vikt sjunker till botten. Sen gäller det att ha tålamod. Som förälder blir jag lika exalterad som barnen när krabborna kryper fram och omfamnar tvättklämman. Sedan börjar samarbetet. Spannen med vatten måste finnas i närheten, någon får stå beredd med en håv och sakta, sakta dras spöet upp med tvättklämma och krabba. Det har hänt att krabban kommit loss uppe på piren och då blir det lite panik innan någon har vågat förflytta krabban till hinken.

Detta är en rolig kvällsaktivitet där alla lätt blir involverade.

En del krabbor känner man igen från gång till gång. -Där är den blåa du fick förra gången. -Nu fick jag krabban med bara en framklo osv.

Kvällen slutar med krabbrace. Alla krabbor släpps ut vid backen ner i vattnet där båtarna släpps i. Alla har fått välja varsin och kommer krabban du har valt först ner i vattnet blir du vinnare. Äran räcker som pris!

Jag brukar hålla tummarna för att de snabbt hinner långt iväg för att slippa bli uppfiskade strax därefter igen av nästa krabbfiskargäng.

Ideela krafter är häftigt tycker jag.

I helgen som gick var det gocarttävling på hemmabanan. Detta innebär att vi är många som måste hjälpas åt för att få det att fungera. Allt från att servera mat, kontrollera brandsläckare, besiktiga bilar, sköta tidtagning, agera flaggvakt till att ta emot förväntansfulla förare som vill anmäla sig och i slutet på dagen dela ut pokaler vid prisutdelningen. Roliga uppgifter, men det krävs att alla hjälper till.

När schemat kom och jag såg att jag hade fått ett pass som började 06.15 på söndagen kändes det lite tungt. Jag älskar sovmorgon, så att klockan ska ringa 05.30 en söndag tar emot. 06.15 var jag på plats. Vi var några tappra så tidigt, mer sovande än vakna tills frukost och kaffe hade serverats.

Sedan kom en efter en för att hjälpa till fram till 10.00 då alla var på plats. Så häftigt med denna uppslutning. Alla namn på listan kryssas allteftersom de anmäls och alla namn var strukna när tävlingen började på riktigt.

Det blev en helg med regn, sol, regn och sol. Till och med tillfällen då solen sken samtidigt som det regnade. Mycket meckande, stressade mekaniker och dyngsura funktionärer. En del avåkningar, snurringar och gräsiga gocartar. Paraplyn som fälldes upp och ner och regnställ som åkte på och av med jämna mellanrum.

Helgen med allt vad det innebar gick strålande och när jag lämnade området i söndagskväll vid 19 så kunde man knappt se att det hade funnits ett stort antal husvagnar, husbilar, vuxna, barn, djur och grillar.

Många människor har gjort sitt bästa för att skapa en lyckad tävling och det blev så bra. Härligt att få ingå i ett gäng med mycket glädje, skratt och ett härligt samarbete.

Denna helgen är det dags för gokarttävling igen, på annan bana, så inte som funktionär utan som åskådare denna helg.

Vi, jag och dottern har förmånen att vara hästskötare i ett stall inte så långt bort. Vi har varit där varje vecka i över 5 år. I stallet finns just nu tre hästar och ett gäng svalebo med ungar. Emellanåt duckar jag när svalorna skickligt kommer flygande på väg till sina bo med mat åt skrikande svaleungar.

Det är lite lättare att vara hästskötare när solen skiner, gräset är grönt, fåglarna kvittrar och vindarna värmer. Det finns gånger då det är lite jobbigare. Ett exempel är när hagen är en stor geggapöl, det är tungt att köra rullebör och risken att ramla baklänges i kämpandet för att få den i rullning är överhängande. Det har hänt! Snabbt gick det, plötsligt satt jag i en blandning av gegga och hästbajs, inget jag kan rekommendera.

Uppdelningen hos oss ser ut så här, jag mockar och dottern rider. Jag tror nog att jag drog nitlotten där! Det var längesedan jag red så bilden jag har framför mig, att jag smidigt galopperar över fälten, är nog inte verklig om jag nu efter alla dessa år hade gjort ett försök. Jag hade nog mer liknat en hösäck som okontrollerat håller ett krampaktigt tag i tyglarna för att undvika en flygtur.

Härliga omgivningar gör att det har blivit många långa promenader och joggingskorna har åkt på några gånger. Rundor i skog, över fält, åkrar och på stigen längs havet ger en känsla av frihet. Doften av stall, halm, hö och häst när stalldörren öppnas är oslagbar. Några mysiga timmar med dottern och hästar väntar.

Trevlig torsdag alla!

Då har veckan kommit, veckan med kartingSM i Kristianstad. Min son ska köra och är redan på plats tillsammans med sin pappa. Jag och storasyster ansluter ikväll.

Gokarten och alla attiraljer som hör till, vilka är många, finns redan på plats. Killarna har ätit värmeportioner och hamburgare i några dagar så jag tror att vi tillsammans med lite hemlagad mat är mer än välkomna.

Veckan har innehållit inskrivning, träning och framför oss har vi kval, heat och i bästa fall final. Det är med andan i halsgropen och hjärtklappning jag står bredvid när starten går och ca 30 bilar ska genom första kurvan.

I packningen finns allt från paraply till shorts och linne. Min förhoppning är att mina något ljusblå ben ska gå mer åt det ljusbruna hållet efter helgen, skam den som ger sig! Joggingskorna får också följa med. Mest troligt kommer de bara användas för promenad mellan husvagn, bana, husvagn, mecktält, depå, husvagn osv. Joggingturen brukar tyvärr inte prioriteras, men den kanske kommer en vacker dag.

Att vara iväg med familjen på tävlingar, innebär väckning tidigt av ljudet från gasande motorer, elverk, någon som provar mikrofonen men även av härliga barn i alla åldrar som är ute hela dagarna och långbord där människor ansluter allteftersom på kvällarna.

Det positiva överväger helt klart och jag ser fram emot kartingSM som för min del börjar ikväll när jag når Kristianstad.

Det är klart att bilen också måste servas, men när en eller ännu värre flera lampor börjar lysa på instrumentbrädan är det inga positiva känslor som kommer över mig. Jag kopplar ihop det med tråkiga utgifter. Men men, nu var det dags så i morse strax innan 07.00 nådde jag bilverkstaden.

Bilen blev inlämnad och jag hade blivit lovad lånebil. Läskigt! Det kommer en kille inrullande i en stor jeep. Hoppas att det inte är den, hinner jag tänka innan jag får infon  - Där kom din lånebil. Jag hoppar in och inser att det är en automatare. Ett antal år sedan jag körde detta sist. Jag fick rätt på stolen, råkade starta vindrutetorkaren och hastigheten både ökades, sänktes och framrutan fick en dusch innan jag lyckades stänga av den. Jag kom fram till jobbet, allt frid och fröjd.

Jag minns när min förra bil var på service. Jag hade fyllt den med plastsopor. Min plan var att köra förbi återvinningsstationen innan bilverkstaden. En stressig morgon, barn som skulle lämnas och lunch som skulle packas resulterade i att soporna åkte med i bilen till verkstaden. Ni vet hur sopor kan lukta efter en varm dag i bilen!

När jag sedan hämtade ut bilen och skulle lägga tillbaka serviceboken som hade plockats fram och lagts på passagerarplatsen hittar jag en pistol i handskfacket. Just det, jag kom på att jag hade lagt den där. En pistol som vi köpt på High Chaparall som ser rätt så verklighetstrogen ut. Den hade hamnat där efter att ha medverkat vid en filminspelning på mitt förra arbete.

Jag kan fortfarande fundera på vad servicekillen hade för tankar om mig, en pistol i handskfacket och likdoft från bagaget!

Hoppas att samtalet om att min bil är färdig utan konstigheter kommer inom kort.

Så kom midsommarafton vilket betyder en extra ledig dag. Härligt med sovmorgon en fredag.

Mina tankar kring midsommar innehåller mat, massor med mat. Sill, gärna flera olika sorter, lax, jordgubbar, ost, kex m.m. Jag inser nu att denna lista kan bli hur lång som helst. Jag älskar mat!

Strålande sol, kransbindning, säckhoppning, potatis på sked, dragkamp och 7 sorters blommor är andra tankar som kommer upp när jag tänker på midsommar.

I vår lilla by börjar firandet tidigt, redan dagarna innan fylls ängen med björkkvistar och blommor. På midsommaraftons morgon träffas sedan några entusiastiska stångresare. Stången kläs och kransar görs. Vi andra kommer ca klockan 14 med matsäck och krans i håret. Förhoppningsvis iklädd klänning med avsaknad av stövlar. Filtar läggs ut och picknicken äts. Dragspelet ljuder och dansen drar igång. Gamla, unga, barn och djur i en härlig blandning. Lite lekar och sedan den årliga dragkampen bybor mot utombybor. Kämpaskrik och hejarop blandas med flämtningar, svettpärlor, fall, gräsfläckar och blåsor i händerna. Men det får det vara värt! En viktig kamp utspelas. Andra viktiga kamper denna dag är säckhoppning mellan mammor och sedan mellan pappor. Jag som är en riktig tävlingsmänniska ställer självklart upp. Som inför vilken tävling som helst slår hjärtat lite extra och när starten går kämpar jag tappert över målsnöret. Tanken att det viktiga är att ha kul och inte att vinna känns avlägsen just nu.

Kvällen spenderade vi hos kompisar. Packningen innehåll förutom mat och dryck regnkappa, stövlar och paraply. Frågan om regnbyxor behövdes i packningen hängde i luften precis som regnet.

Det var dukat utomhus till maten, fin dukning, glada vuxna, barn och gråa moln. Vi hann börja med sillen innan första droppen kom. Det är inte ok med utspädd senapssill tyckte vi, markisen åkte fram och vi åt upp den goda maten innan vi flyttade in och fortsatte resten av kvällen inomhus.

Hoppas att ni alla hade en lika härlig midsommar som jag!