Nu längtar jag hem!

På fredagar har det blivit en tradition att jag köper med mig gofika hem, något färdigbakat från bakeoffskåpet i affären hemma. Önskemålen brukar falla på chokladmuffins som sedan värms en liten stund i micron eller nougatruta. Idag behöver jag inte handla! Barnen har varit lediga och dottern skickade just en bild på resultatet av bakning. Mmm så gott det ser ut. Jag tror att det räcker och blir över!

En mysig stund med fika och fredagssnack väntar. Dagen pratas igenom och önskemål inför helgen diskuteras. Så mysigt.

Barnen har alltid fått vara med och baka sedan de var små. Medan sambon hade svårare för att det blev mjöl eller annan ingrediens lite överallt tyckte jag det var kul när barnen var delaktiga, även om det blev lite extra städ efteråt.

Nu med facit i hand, att de själva tar initiativ till hemmabakat med efterföljande upprymning, så var det värt det!

Trevlig helg alla!

Dags för gymnasieval,

I helgen som gick var det gymnasiemässa. Spännande! Så mycket det finns att välja på nu för tiden. Då en del skolor har musikinriktning var det underhållning med livemusik från både elever och lärare. Det fanns många unga duktiga musiker. Jag tror vi såg några framtida idoldeltagare.

Jag blev sugen på flera olika utbildningar! Jag som fortfarande inte vet vad jag ska bli när jag blir stor! Men nu är det ju inte min tur utan min dotters. Hon går i 9:an, är 15 år och ska nu välja inför framtiden. Vi har pratat fram och tillbaka. Hon vet inte vad hon vill bli, så tankarna går åt att välja en utbildning som är högskoleförberedande och dessutom intressant så att det blir en härlig, kul gymnasietid. Just nu funderas det på djurvård, hotell&turism, ekonomi och restaurang med inriktning bagare. En salig blandning och många ”Öppet Hus” att besöka.

En bra tanke tycker jag att samla många gymnasieskolor på samma ställe. Vi hade bockat i de olika vi ville besöka och prata med. Foldern fylldes med Ja!!!, NEJ och kanske, händerna fylldes med tygpåsar med loggor och diverse innehåll. Godis fanns på vart och vartannat bort så lillebror som snällt fick följa med var rätt nöjd han med.

Imorgon är det dags för första besöket på Öppet Hus. Jag känner mig lite gammal ibland när tanken "vart tog åren vägen" dyker upp.

Trevlig helg alla! För mig startar den med ett busfabrikenbesök med leksugna barn och därefter kålpudding!

I helgen har vi firat min systers hund som fyllde 1 år. Hon hade bjudit in med fint inbjudningskort till Nalles 1-årskalas. Nalle är en Pomeranien, en söt, livlig, härlig hund som älskar alla. Just nu är det löptikarna som fångar hans intresse allra mest.

Ska man sjunga för en hund? Ja, bestämde vi oss för i trapphuset. Vi stegade in skrålandes ”Vi gratulerar, vi gratulerar…”. Nalle kom springande, överlycklig. Dagen till ära hade han en fin brosch på sig. Presenter lämnades och prat och skatt kom snabbt igång.

Bordet fylldes med hundgodis, leksaker och kläder allt eftersom paketen öppnades.

Vi bjöds på Hotdogs med goda tillbehör och 4 olika små desserter, tårta, chokladboll, hallonmousse och citronfromage. Då alla är favoriter kunde jag inte välja utan tog en av varje. Innan vi skulle gå hem fick vi med oss varsin doggybag. I detta fall bajspåsar med godis. Ja, godispåse hör till på ett 1-årskalas.

Tack Nalle för ett trevligt kalas!

Snart är det dags att flytta. Så mycket bra-att-ha saker det finns! Flyttkartonger fylls på och ställs längs med väggarna. Saker plockas fram, en del jag inte visste fanns och som jag för den delen inte heller saknat. Än så länge har inget fönster täckts för men bananlådorna närmar sig fönsterbrädorna.

Jag har blandade känslor inför flytten. Att lämna ett hus man bott i under flera år, där barnen växt upp känns såklart lite vemodigt men det finns även känslor av lycka kring att rensa och sortera för att sedan börja om på nytt ställe. Så här mitt i packning och städ längtar man lite till att det är över. Ja, gärna förbi uppackningen också. Lådor och påsar flyttas från rum till rum och fylls på. Spara. Slänga. Skänka.

Vi pratade om badhuset häromdagen och jag kom på att jag inte var riktigt säker på i vilken av alla lådor badkläderna låg! Ja, inte ens i vilket rum lådan kunde tänkas vara. Orken att börja leta infann sig inte. Badhuset får vänta några veckor till.

Jag minns när vi hjälpte min mormor att flytta. Det tog tid! Hon hade sparat på allt, jag menar verkligen allt! Jag vet inte hur många små påsar med diverse innehåll vi håll fram som hon ville sortera. Till exempel fanns det flera påsar med ihopsnurrat presentband som kanske skulle kunna vara bra att ha. Allt eftersom vi lyfte fram saker kom många minnen och historier berättades. Det kändes som om hennes liv spelades upp, så det fick ta sin tid.

Några påsar med ihopsnurrat presentband har ännu inte hittats här men dock saker jag inser att jag har packat upp och ner ett par gånger i olika flyttar men aldrig använt. Så nu är det dags att kasta det! Släpet på gårdsplanen och lådan med ”att skänka” fylls på.

För varje låda som fylls och stängs och varje skåp som töms närmar sig slutet. Ljuset i tunneln börjar skymtas.

Jag är numera expert på att vika flyttkartonger! Jag har ännu inte tagit tiden men det skulle vara typiskt mig att hitta en utmaning i att ta rekord i flyttkartongsvikning!

Nu dröjer det ett tag innan luncherna består av färdigportioner igen! Barnen tycker i och för sig att det är lyxigt att inför en tävlingshelg stå i frysdisken och välja ut middagsportioner att värma. Allt från angusbiff, snitzel till mandelfisk brukar åka ner i handlarvagnen. Gifflar, äpple och chips är annat som säkert ska med.

I helgen var det sista gocarttävlingen för året, Grande Final i Kristianstad. Kläder packas, allt från vinterjacka, basketskor, regnkläder och mössa till solglasögon. Inte helt enkelt att förutspå kyla, värme, sol och regn!

Helgen började med regn, som så många andra detta år, så träning, kval och heat var med regndäck. Till finalen hade solen kommit fram och gjort banan torr. Sonen tycker bättre om torr bana så han var nöjd. Efter en bra start och några omkörningar körde han över mållinjen som andra man, bara en halv sekund efter ettan. Han var glad!

Härligt att få stiga upp på prispallen och få med sig en stor pokal. Han saknade dock pommacen. Det är stort att få en flaska att öppna det snabbaste man kan för att hinna spruta ner de andra innan hans egen racedräkt fylls av klibbig dricka. Som förälder uppskattar jag pommacfri prisutdelning! Jag minns när vi för några år sedan köpte hem en flaska för att han skulle få träna att öppna så att han var beredd och hade provat detta innan det var dags inför en publik på prispallen.

Nya härliga kompisar har tillkommit under säsongen. Några danskar och några utspridda i Sverige. Någon träff kan vi nog få till under höst och vinter annars får han längta tills det är dags igen i slutet av april. Vi laddar om och ser fram emot fredagar i lugn och ro och helger där man hinner annat än depåliv för att när det börjar bli dags igen se framemot detta.

Fortsatt härlig fredag och helg på Er!

Regn, regn och åter regn

Detta regnande. Vi håller på att renovera hus, utvändigt. Tyvärr är inte vädret med oss. Panel ska bytas och målas, en del fönster ska bytas, andra ska målas om. Men detta regn sinkar oss. Vi har byggt upp ett partytält men av all kondensen kan man ju tro att det regnat in när man möts av droppar på brädorna man kvällen innan målat. Pannlampa är ett uppskattat hjälpmedel då mörkret kommer snabbt!

Aktivitet vid målandet då det är ganska enformigt och tråkigt är att lyssna på sommarpratare. Så många bra program det har gjorts under åren. Roliga, intressanta, hemska, sorgliga m.m.

Grannarna som nyfiket ser huset fövandlas undrade nog vad jag höll på med när jag satt på huk och målade källarfönster och tårarna rann. Visst är det enformigt att måla men kanske inte SÅ ledsamt! Just då lyssnade jag på en pappa som berättade om tiden innan han förlorade sin son. Så gripande.

Jag fick bryta av med en roligare därefter som handlade om besserwissrar. Från gråt till skratt!

Det finns så många härliga sommarpratare som förgyllt promenader eller annat under sommaren och långt därefter. Har ni några favoriter? Kommentera gärna

Solen, du är varmt välkommen, gärna snart!

Jag fick frågan om min brorson fick vara hos oss under några timmar när hans mamma och pappa skulle handla.

Självklart, sa jag. Så mysigt. Brorsonen har fyllt 1 år. Han är hur härlig som helst, men oj vad jag har glömt hur det var att ha en 1-åring. Full fart hela tiden. Det har gått så fort, precis var han bebis, och en baby gör inte så många knyck. Jag trodde att jag hade "säkrat" huset, men jag hade glömt mycket spännande i ögonhöjd för honom. Exempelvis ljusfatet med småsten som blev ett lockande mål innan det snabbt flyttades upp på en ej nåbar höjd. Trappan i hallen var nog mest spännande, där gick vi upp och ner många, många gånger. Det kändes i ländryggen efteråt! Lådorna i köket var en annan spännande sak att öppna, tömma och stänga. Oj, hur hann jag göra annat när mina egna barn var i den åldern?!

Att äta lunch blev en pärs. Han är snabb, plötsligt har han fått tag i mat som kastas på golvet. Medan jag håller i hans händer kallar jag på min dotter och ber om hjälp. Tur att hon var hemma. Våtservetter togs fram och sanering påbörjades. Jag var mer beredd när nästa hand kom. Jag bytte blöja och kläder efter maten. Kläderna skulle jag ha kunnat vänta med eftersom de snabbt blev nerblötta då vi hittade en spännande vattenpöl utanför dörren.

Ja, tiden gick snabbt och fylldes med härliga upptåg. Underbart att få vara nära en 1-årings upptäckande och glädje. Så uppskattat med några timmars mys med syskonbarn.

Välkommen igen, älskade du!

Räkfrossa

Vi är ett gäng tjejer som en gång om året träffas för räkfrossa på båtarna mellan Helsingborg och Helsingör. Det känns så lyxigt. Vi börjar kvällen på ena kompisens arbete då det ligger nära båtarna. God dricka och lite snacks blandas med en massa prat, skratt och skvaller.

Vidare på båten mot Helsingör kastar vi oss över buffén med räkor, pajer, soppa, bröd, ost, såser och andra goda tillbehör. Jag tycker om buffé eftersom man tar vad man vill ha OCH hur mycket man vill. Vi skalar räkor och går fram och tillbaka, många gånger, för att fylla våra tallrikar. Vi inser snabbt att skalskålarna vi har fått är alldeles för små för att räcka till den takten skal som blir över efter effektivt räkskalande. Vi ber om nya och till slut får vi en JÄTTEstor skål. De var nog trötta på oss!

Våtservetter delas ut, men vad är det med räkdoft? Den sätter sig överallt och de där små spröten fastnar och klistrar sig fast. Det är riktigt skönt att få tvätta sig med rikligt av vatten och mycket tvål, inte bara en gång utan flera gånger, efter buffén. Ändå känns det som om räkdoften stannar kvar under resten av kvällen.

En sväng inom kiosken på båten för lite efterrätt innan vi sedan går vidare för ytterligare något stopp innan hemfärd.

Jag längtar redan till nästa år!

Terminen är igång med allt vad det innebär. Tidiga mornar med mer sovande än vakna barn vid frukostbordet. Väskor ska packas med gympakläder, frukt, rätt skolböcker m.m. En del nya saker måste inhandlas. Fötter växer snabbt så det är nya utomhusskor till fotbollen, de är ganska dyra då det är viktigt att det blir rätt skor, gärna samma sort som någon känd fotbollsspelare. Inomhusgympaskor till innebandy och innegympa i skolan. En ny väska önskas. Ingen ryggsäck som jag kan tycka är bra, både för ryggen och för att den är lätt att bära med sig på cykel, nej det ska vara en axelväska som lätt dinglar in i framhjulet. Ja, vad vet jag? Viktiga saker. Man känner sig som ett ufo när man föreslår något och man möts av blicken från min snart 15-åriga dotter som säger, ehh, NÄ, det är tantigt, känner ni igen det?

Mina barn är så stora att de fixar det mesta själv. Jag får rycka in ibland då något av barnen sent på kvällen kommer på att matsäck ska med dagen efter. Då är pannkakor ett bra alternativ. Mjölk och mjöl finns för det mesta hemma och saknas ägg så säljs det längre ner på gatan. Ett sådant mysigt ställe där man går in och plockar sitt flak ägg och lägger pengar i lådan.

Jag får även ibland stötta med läxor eller pluggande inför prov. Inte alltid helt enkelt! Studieteknik i alla former. Tyskan har jag sedan länge fått lämna över till barnens pappa. Matte som var mitt favoritämne går ganska bra även om många mattelösningar verkar totalt glömda eller väl gömda på ett oåtkomligt ställe i hjärnan.

Lite roliga uppgifter som just nu är på gång för dottern i 9:an är att läsa in en inledning på ett sommarprat hon skulle kunna tänkas hålla och planera en matkasse för en familj på fyra med en tanke kring miljö och kostnad. Jättekul tycker jag. Just matkasseuppgiften håller jag tummarna för att hon provar på i praktiken hemma!

Jag får inte riktigt ihop schemat för att hinna träna, förutom innebandy en gång i veckan. Jag har hört att jag bör prioritera annorlunda. Det ligger något i det men jag har inte lyckats ännu.

Viljan finns, musiklistor finns sparade på Spotify, jag har köpt nya löparskor och träningskläder men det räcker ju inte. Precis som då jag köper nya städartiklar och hoppas att huset ska hållas rent och lukta gott så inser jag att jag måste använda sakerna för att de ska ge resultat.

Innebandyn har dragit igång efter sommaruppehåll sedan i slutet av maj. Varje onsdag 20.00 börjar den och ca 20.10 har jag blodsmak i munnen. Jag tänker varje gång att jag borde ha gjort något för att förbättra konditionen mellan onsdagarna, men ikke. Vi är ett härligt gäng tjejer i blandade åldrar som träffas i byns gympasal. Riktigt kul är det. Svetten lackar, tempot är högt, mycket skratt och match på fullt allvar. Jag fick med mig chefen i onsdags. Jag tror att hon fick blodad tand.

Dagen efter vaknar jag ibland med träningsvärk. Jag tycker om träningsvärk, ett kvitto på att musklerna har fått arbeta. Det finns dock gånger då jag gärna hade sluppit den t ex när det gör så ont att jag fått backa nerför trappan för att undvika smärta i benen och har behövt "ramla" ner på toalettsitsen eftersom låren inte kan göra själva sätta-sig-rörelsen sakta.